Hemlängtan.

Ibland saknar jag skogarna, grusvägarna, vattendragen och ängarna. Ibland saknar jag tystnaden, kännedomen om hörnen, promenaderna utan att träffa en människa. Den vita snön, den höga luften och minnena. Rötterna. Nu finns bara en grav och en bror där uppe. Och gamla vänner, vänner som blivit bekanta. Ytligt bekanta.