Själlös.

Ibland blir det lite märkligt. Som när jag och min sambo åker ner till Malmö och vaknar upp i mitt ex säng. Fast märkligt är det inte eftersom det är som det är. Men det är bra att det är som det är. Livet blir lite roligare, enklare och skönare så.
Det känns som det skulle kunna byggas en invecklad historia av det här.

Inte mer än så.

Att förstå är överskattat. Det är inte det det handlar om. Antingen förstår man eller så förstår man inte. Och det behöver inte vara mer än så. Det är ingen katastrof om man inte förstår, det är ingen katastrof om man inte blir förstådd. Det har inget med dig att göra, det har inget med interaktionen att göra. Det har bara med mig att göra och det är inte hela världen. Eller så har det bara med dig att göra och det är inte heller hela världen. Jag är jag och du är du och alla tänker/känner/grubblar/fantiserar på sitt sätt och vi ska sluta be om ursäkt för det. För jag är jag och du är du. Och inget har varit bättre än det här.