Det är tidiga kvällsdopp i ett hav någonstans, det är engångsgrillar och en sol som aldrig går ner.

Drama.

Vi bråkar.

Vi bråkar om vi ska ha två likadana örngott i gästsängen. Jag hävdar med bestämdhet att det är en självklarhet med två likadana örngott som matchar varandra och som passar in, men inte har samma mönster som påslakanet, än att ha två olika varav ett som har samma mönster som påslakanet och ett andra örngott som inte passar något alls. Det ligger där som en öde ö, och jag skulle inte veta vilken jag skulle välja att somna på. Hon får som hon vill. Men det är inte utan protest. Vi la i alla fall kuddarna så att man inte ser den som inte passar in.

Vi har dock klarat av att köpa ny bil, handla på Ullared och en midsommar på Smögen utan problem, men jag är tveksam till om det väger upp...

49-06-21(Råttan)

Sista natten mamma levde halvlåg jag i en fåtölj bredvid hennes säng och höll henne i handen. Jag stirrade på hennes patientband som hon hade runt handleden där det stod 49-06-21. Det var så jag äntligen lärde mig när hon fyller år. Innan har jag alltid hakat upp det på att hon fyllde "runt midsommar". Men nu mamma, nu vet jag att du fyller år idag. 62 år.

Idag har jag skrotat bilen. Av illasinnade kallad för Råttan, av goda kollegor kallad för Blå blixten och av mig kallad för Pärlan. Den hade fått en röd lapp som sa att om den inte flyttades inom tre dagar så skulle bärgaren komma och ta bort den och jag skulle debiteras. Bättre sent än aldrig.

Inre.

Jag skriver mest i huvudet nu för tiden. Finner ingen ro framför datorn så jag skriver på bussar och vagnar, vrider på meningar och ord medan jag blundar för omgivningen. Försöker hitta på något större än några rader. Det misslyckas. Det dyker upp ansikten från förr, ansiktet som torkade upp efter mig när jag var onykter för första gången och kräktes på trappan till en lägenhet i Sandviken, vad gör hon idag? Han som jag gick på dagis med, Kristoffer tror jag att han hette, han var min bästa kompis då och flyttade till Stockholm, vad gör han idag? Människor som jag har träffat två gånger kan ha sagt något som betyder mer än vad vänner som jag känt i flera år har sagt, vad gör dom idag? Undra om jag är en sådan någon-gång-träffad-viktig för någon.

Gift.

De stod framme i kyrkan och bytte ringar med varandra. Min bror och hans käresta. Han, min bror, är fyra år äldre än jag. På något vis så känns det som att han har påverkat mig mer än de flesta. Han är den jag gillar mest. Han är den jag känner släktskap med i familjen. Jag hade köpt en slips som jag visste att han skulle gilla. Han var den enda som kommenterade den. Han gillade den. Mellan psalmerna i kyrkan från 1200-talet satt jag och tittade på de gamla målade fönsterna och upp i taket. Jag grät. Lite för att han har hittat hem. Lite för att inte mamma var där så att han fick dela det med henne också.

Svalor.

Långhelgen som niotillfemmare har haft är till ända.

Och här sitter jag med ett nytt liv.

Bland kartongerna där inne i vardagsrummet byter TV:n kanaler medan jag sitter på balkongen nedsjunken i en typisk sandstrandsstol och kollar på svalor som jagar varandra mot den ljusblåa himmelen. Våra nya grannar röker.

Jag har haft besök av en bokhandlare som har levt mer av utelivet här i Göteborg än vad jag har gjort. Jag har inte sett någonting av andra lång, trots att det var den årliga gatufesten där. Jag har inte sett Håkan, det har inte han heller, men han ville inte, det ville jag. Det är skillnad. Han har rultat runt runt järntorget och haga. Det har inte jag. Men vi tog en gammal hederlig chipspromenad. Hoppas det blir som vi vill.

Jag är trött.

Jag ska sova.

Det värsta just nu är att jag tycker att den här är bra.

Eric Amarillo – Om sanningen ska fram (Clubedit Radio)

Väggarna.

Jag sitter på jobbet. Ätit kaka. Åkt och ätit lunch. Tryckt på lite knappar. Min kollega spelar Sudoku. Jag gör ett test på GP, om vilken boendetyp jag är innerst inne. Mitt svar blev:

"Tält är nog enda lösningen. Ditt behov av frihet och integritet är så stort att inga väggar i världen är nog långt borta och inga tak tillräckligt höga. Människor kan man söka upp om man nu skulle behöva dom. I övrigt räcker det fint med sällskapet i en vilsen grävling. Uppförsbackar skrämmer dig inte och du tycker att bekvämlighet är ett relativt begrepp; under en gran är mossa bättre än dun"

Lite oroväckande eftersom hela min lägenhet är full av kartonger och att i natt är sista natten. Men jag kommer i alla fall att få två balkonger och lite drygt 90 kvm att flyta runt på.